óch snacka om att det blir begränsningar i ens liv
- inget vatten - varken kaffe, the eller dusch
- ingen mat- ja fil då, men hur kul är det till frukost, lunch & middag
och märkligt nog kom en obeskrivlig lust att dammsuga, diska och vrålstäda-
(tänk att alltid när den andan faller på är det något som ställer hinder i vägen...)
och jag som skulle plåta valpar... mörkret kom alldeles väldigt snabbt efter att jag stigit upp
Vi eldade i kaminen så inte valparna skulle frysa-
och jag parkerade mig i soffan under en filt innan det var dags att jobba
förhoppningsvis ska vi ha ström under tisdagen-
Jag hade dessutom skaffat en valpbädd där jag tänkte att valparna skulle ligga när vi "fotade"-
men Beata hade en annan plan-
och när hon väl parkerat sig i bädden fanns det ingen plats för några valpar
- och hon bara vägrade att flytta sig så.... vi får väl se hur det går imorgon ;-D
...............................
Fakturan och diagnosen på Einar kom från Öjebyn-
och med hjälp av CaMilla lyckades vi tyda vad man gjort och vilka prover som tagits
Bronkit & generell spondylos löd diagnosen-
och sammantaget med det veterinär Fredrik sa samt vad jag försökt googla fram så
hittade jag ytterligare en hund som fått samma diagnos,
en njuffe som blev 4 år och som också skadats i tidig valpålder -
och tyvärr samma slut.
"Normal" spondylos (det som ofta drabbar schäfrar, boxrar och vissa andra raser) ligger oftast över L7S1
dvs kotor som ligger ganska lång bak vid svansen- de blir liksom "stelopererade" över en del av ryggen men kan ofta leva ett hyfsat liv med kortison.
Att ha spondylos genom hela kroppen beror på att ngt hänt som gjort att kotornas ledytor rubbats och det därefter bildats brosk för att överbygga glappet
(en mycket lekmannamässig beskrivning- men ungefär så fattade jag det)
Veterinär Fredrik sa när han tittade på Einars plåtar att han aldrig sett en hund som sett så "risig ut" i skelettet- man brukade se gamla hundar med utbredd spondylos, men inte ens de......
Eftersom jag är van från schäfervärlden att noggrannt kolla upp alla ev skelettskador, så var det viktigt att få veta om det fanns ngn ärftlig faktor i Einars rygg-
och fick svaret- Nej
det finns ingen ärftlighet eller medfödd defekt som kan ställa till det så där-
detta är ngt yttre som orsakat det...
Trots att det inte på ngt sätt gjorde saken bättre-och för Einars skulle spelade det ju ingen roll-
känns det i alla fall tryggt att vara helt säker på att det inte är ngt som han lämnat vidare till sina valpar.
Jag vet hur snabbt spekulationerna kommer igång- men i Einars fall vet vi helt säkert......
Ett litet ljus i allt mörker. Nu ser vi fram emot att se Einars avkommor, syskonbarn och andra släktingar växa upp och utvecklas till trevliga personliga och arbetsvilliga bruksmopsar med attityd för något annat kan det bara inte bli.
SvaraRaderaoch snart kommer vi, fullastade med mutor så man får hålla och lukta på de små - menyn är klar :-)
/Lena
Fy vad jag tycker att hundvärlden kan vara tråkig ibland. När nått så tragiskt händer så hoppas jag ju att spekulationer uteblir men så är det ju inte för i hundvärlden älskar folk att smutskasta varandra och vara elaka. Men vi är några som tänker på er och som sörjer med er för han var en mycket speciell mops som fick ett alldeles för kort liv och skönt är det ju då att veta att det var av sviterna efter en olyckshändelse som hans liv blev för kort och att det inte går i arv. Nu ser vi fram emot alla framgångar på knl Nordanvinden och att få träffa er underbara Anna-Lena och Håkan och ert härliga mopsgäng. Lycka till med de små i valplådan!
SvaraRadera