tisdag 23 november 2010

-det är märkligt

hur vissa saker kräver sin tid-
utan att man egentligen är medveten om det.
Jag har gått och retat mig de sista dagarna på att det ligger en massa mjukisar på golvet-
utan att någon egentligen leker med dem
Lovisa & Axel kan lite förstrött plocka upp någon och kampa med den en stund
Men för det mesta ligger de och skräpar-
Den som verkligen älskade alla sina mjukisar var ju Einar
Så fort någon kom och han skulle hälsa hade han ett mjukisdjur i munnen
Han hade med sig dem i sängen
och älskade att kampa med dem-
Så hans låda med alla mjukisar står kvar-
och någon plockar ut några - som blir liggande på golvet-
Idag var dags att ställa undan lådan.
Valparna får några att leka med-
(och det finns verkligen att byta ut- i flera 100 år ;-)
Samma med Einars koppel & halsband-
Det har legat på mitt nattduksbord sen den 2 november-
ingen har velat ta bort det eller ens flytta det-
men så klart
det passar precis till Axel-
så klart han ska ha på sig Einars halsband & koppel
(hade nog inte lånats ut om E varit hemma- han var en smula egennyttig den lille)
Så idag var den delen avklarad...
.......................................................
För att lugna alla som ev börjar tro att det är ngt fel på Siris valpar när det inte kommer några bilder
-Lugn- de ser hur fina ut som helst och har öppnat ögonen
Vi har bara inte hunnit plåta på dem ;-)
känns som om man hela tiden springer efter och ropar ;- vänta......
Om några timmar (när jag sovit färdigt) ska det plåtas
och faktiskt ska en del julgrejer få komma upp ( lite för tidigt- erkänns)
men jag jobbar hela helgen så det får bli imorgon....

2 kommentarer:

  1. Det där med halsband är jobbigt, Mirja fick Debbies halsband till en av hennes leksakshundar bara för ett halvår sedan, innan dess var det absolut otänkbart att det skulle användas över huvudtaget till något annat än titta på och minnas.

    Längtar efter valpbilder.
    /Lena

    SvaraRadera
  2. Barons koppel och halsband hänger på hans ram, det känns lite som om det tar emot att ens tänka tanken att förflytta dem. Nu kan ju inte någon av våra andra hundar använda det. Men frågan är om det ens hade fått det i alla fall. Är så glad för er skull att ni fick egna Einar valpar, för ingen var som han. Han satte helt klart ett avtryck i ens hjärta. Kram på er

    SvaraRadera